zippojanice

Tog en sån där tablett igår igen och gick och la mig i sängen. Helt slut och färdig av trötthet. Men denna gången var det ingen ro jag fick. Jag fick någon konstig slags kramp. Som om jag bara kunde krypa ihop i fosterställning och krama om en kudde hårt hårt. Fattade ingenting. Kramp i hela kroppen! Lade mig till slut i min hatställning, som jag inte gillar alls, på mage. För att dämpa malandet i kroppen, megen, musklerna. Ryggen spännde sig och jag kröp ihop på alla fyra. Vad fan! Höll på så några timmar tills jag domnade bort. Vicken pärs. Vaknade av mamma och Öza. Özas kärlek är hård och våldsam och jag som var i någon slags djup dvala vaknade med nöd o näppe, öppnade ena ögat och blev nermejjad ca 34 gånger till innan jag öppnade andra ögat. Öza är mammas hund som ni kanske förstått.

Nu har jag druckit 3 koppar kaffe för att bli normal igen. Vi har packat ryggsäcken och ska åka ut i skogen och vandra till en grotta. I tysthet eller i tankar kring livet.