zippojanice

Fikade med ett par bekanta efter jobbet. Rastlös i själen satte jag mig i deras sällskap. Pratade, småavslappnade, tjötade och blev mer avslappnad. Gick sedan hem genom stan. En långsam prommenad. Genom änggårdsbergen...genom kollonilotter. Stannade o tittade på dom små gulliga trädgårdarna, upp upp upp hela vägen. Vilka backar det är här i stan. Dom tog liksom aldrig slut och jag insåg varför det kallas Johanneberg som jag just nu bor i. Det var med andan i halsen som jag hamnade i området där jag jobbar. Stannade upp, funderade på hur jag vill bo i framtiden. Gick vidare genom chalmers. Där vädergudarna återigen tyckte det var dags för ösregn. Denna gången hade jag på mig regnjacka. Roade mig genom att stå i regnjackan och titta på nollningen som pågick i fontänen i regnet och fick en uppenbarelse...shit vad jag inte är ung längre. Jag menar jag är ju inte pancho eller så, men dom var så små, petit, unga och jag är på den andra sidan. Ler. Nu är jag "hemma" och mår bra igen och stolt över att jag dokumenterat "den mysko åskan".