zippojanice

Ser ut genom mitt fönster
där regnet gjort allting vått,
och jag hör en sång om kärlek någonstans.
Gryningen lovar en ny dag,
bara en skugga av ensamhet finns kvar.
Allting kan förändras, men man vill inte förstå.
Livet skiftar under åren som går.
Vad är det jag nu önskar se?
Utanför mitt fönster står sanningen och ler.

Har många gånger känt, denna rädsla för,
att bryta upp och tvingas vidare igen.
Men nu vet jag vill och vad jag ska.
Det finns inga frågor kvar.
En behaglig känsla fyller mig,
det jag behöver finns inom mig.

Så jag vände vinden,
allt dunkel blev till ljus.
Jag kunde fånga min dag igen.
Jag vet nu att det finns så mycket mer,
som mina ögon inte kan se.
Här finns ingen rädsla, ingen bitterhet.
Doften av frihet ger mig styrkan tillbaks.

Det är tid att gå vidare - det är tid att börja om!