Men då! Nu får jag lägga av...
Något mysko är det med min hjärna. Jag skulle nog kunna få ihop material till en smärre skräckfilm från mina drömmar. Jag bjuder återigen på en dröm jag hade i natt...
Jag är på toppen av ett höghus. Det är halvmörkt och jag står vid en korridor, som slutar med en hiss eller en trappa. Jag tittar på hissen och den är taskigt bunden i ett snöre mitt uti mörker och med en avgrund neråt som inte har ett slut. Hissen är upplyst men skranglig och alla undviker den. Jag tänker att jag tar trapporna ner så jag kommer ut ur det hemska skräckhuset som jag är fången i. Jag får hånskratt över min ide och förstår varför när jag går fram till trappen. Det rinner en tjock brun kletig smörja ner över hela trappen och på nästa våning ner är det helt kolsvart och ingenting syns, bara en kuslig skräck-iskyla känns när man tittar ner. Då är tamigfan hissen bättre tänker jag och börjar känna mig stressad att komma ner och ut ur huset som snart kommer att ge mig en väldigt obehaglig upplevelse om jag inte väljer väg. Jag tar mig in i hissen som nu har massa våningar i sig och varje våning jag väljer representerar en person jag känner. Vissa är stängda för mig att gå in i, speciellt de som står mig närmast och som känns bäst att gå in i för att kunna komma ut ur skräckhuset. Jag kommer ut ur huset precis på håret men då möter jag djävulen (återigen) i skepnad av en lång smal ljushårig man med ett sug i blicken. Han sneglar på mig och ler och jag måste nu ta mig över massa nakna kroppar, alla män. Dom är smutsiga och kravlar efter mig för att dra mig ner i vattnet som dom simmar i. Ja...osv, osv...scary? Hur pigg i luvan tror ni jag e på mornarna? Och jag har INTE kollat på skräckfilmer heller om ni tror det. Jag börjar undra vad min hjärna har för sig...
Jag är på toppen av ett höghus. Det är halvmörkt och jag står vid en korridor, som slutar med en hiss eller en trappa. Jag tittar på hissen och den är taskigt bunden i ett snöre mitt uti mörker och med en avgrund neråt som inte har ett slut. Hissen är upplyst men skranglig och alla undviker den. Jag tänker att jag tar trapporna ner så jag kommer ut ur det hemska skräckhuset som jag är fången i. Jag får hånskratt över min ide och förstår varför när jag går fram till trappen. Det rinner en tjock brun kletig smörja ner över hela trappen och på nästa våning ner är det helt kolsvart och ingenting syns, bara en kuslig skräck-iskyla känns när man tittar ner. Då är tamigfan hissen bättre tänker jag och börjar känna mig stressad att komma ner och ut ur huset som snart kommer att ge mig en väldigt obehaglig upplevelse om jag inte väljer väg. Jag tar mig in i hissen som nu har massa våningar i sig och varje våning jag väljer representerar en person jag känner. Vissa är stängda för mig att gå in i, speciellt de som står mig närmast och som känns bäst att gå in i för att kunna komma ut ur skräckhuset. Jag kommer ut ur huset precis på håret men då möter jag djävulen (återigen) i skepnad av en lång smal ljushårig man med ett sug i blicken. Han sneglar på mig och ler och jag måste nu ta mig över massa nakna kroppar, alla män. Dom är smutsiga och kravlar efter mig för att dra mig ner i vattnet som dom simmar i. Ja...osv, osv...scary? Hur pigg i luvan tror ni jag e på mornarna? Och jag har INTE kollat på skräckfilmer heller om ni tror det. Jag börjar undra vad min hjärna har för sig...
Kommentarer
Trackback
