zippojanice

Såg matchen igår och tog min fotbollsmödom. Igår var första gången som jag såg en match över huvud taget. Vad jag tyckte?? Jooo....det var rätt kul att tillsammans med hela stan (kändes det som) vråla, ojja, deppa och sjunga ramsor ihop. Vi hamnade på Linnés kök o bar...spännande värre. Käkade pizza och drack (håll i er nu) öl...det var 80 år sedan jag drack en öl så klockorna stannade en stund när jag tog den första klunken. Bakom mig satt huligangänget och skrek ramsor och var INTE nyktra någonstans. Testosteronet osade och jag var laddad för fotbollsmatch! Men.....jag hade världens distraktion alldeles brevid mig så jag såg nog kanske halva matchen egentligen. Det var en av suportrarna, finnen kallades han visst, som hade tagit i lite med bärsen. Han var så spännande tyckte jag för han liksom powernappade men var vaken ändå på något vis. Han satt upp, blundade, och var rastlös på en och samma gång. Ena benet hoppade upp och ner och han trummade med fingrarna mot låret. Fashinerande kunde jag inte sluta titta. Sen när något spännande hände och folk ropade så öppnades ena ögat lite och han gjorde hårdrockstecknet med ena handen...varenda gång någon skrek! Sen utvecklade det sig så att han vaknade till i stunder och öppnade båda ögonen och då.....blev han kär! Det satt en jättesöt tjej brevid honom och varenda gång han vaknade stirrade han på henne oavbrutet med plutmun och tog hennes fot och pussade lite. I två timmar höll detta på och jag glömmer aldrig den första fotbollsmatchen någonsin.