zippojanice

Ja... det är som om man trampar omkring på ett minfällt..Som om man hela tiden väntar på att det ska smälla...och när det inte smäller så känns det fejk. Som om man behöver den där sjuka kicken, känslan av ovetskap...ohållbarhet...så man bygger upp den själv. Men nu är det slut på det. Jag har släppt det. Äntligen. Gud så skönt det är.