zippojanice

Mmm...gå direkt efter jobbet till en avslappnande massage. Somna lite. Skönt. Såg fram emot en eftermiddagsvila på bänken. Sitter i väntrummet. Kollar förstrött i en två år gammal blaska och drar ut en bild lite försiktigt så ingen hör. Hoppas ingen ser mig, dåligt samvete. Slår ihop tidningen med ännu dåligare samvete. Så...nu ser ingen vad som hänt. Öppnar tidningen igen. Ser sidan där jag rev ut...slår ihop den igen. Suck. Då öppnas  dörren och ut kliver en tyst kille, med en manlig massör i blå shorts i hasorna. Jaha, hej hej. Vad har du för problem då? är första frågan jag får. Ehhh...inget...typ. Jaha! Då har du kommit fel. Ehhh...jaha...jag har lite ont i nacken o ryggen, säger jag då. Rädd för att inte få komma in. Han säger att han är idrottsortoped. Jaha!? Ja det vill jag nog ha, tänker jag och drämmer till med lite ont i rumpan också. Av med kläderna säger han och jag rasslar omkring i det lilla rummet o lägger mig på bänken och tänker...bara jag inte somnar nu. Med oljan i högsta hugg och min rygg som mission så sätter han igång. Jesus!!!!!!!!!!!! Han tog ju i om man säger så. Och rätt var det är knäcker han ryggraden eller vad fan det nu var, som man gör med fingrarna. Gång efter annan knakar det som aldrig förr och jag blir typ lättad på något sjukt sätt. Men sen sätter han i det stora kavalleriet och cheeses vad jag skrek!!! Aj var väll det lightaste jag sa och jag tror jag svor som en hel sjöman. Och skrek. Och stönade. Och jag tillomed skämdes lite men vad skulle jag göra?? Det gjorde MASTODONTONT. Han tyckte att jag borde haft väldigt ont med tanke på det han fann och att jag inte får gå så länge med sånt vad det nu var. Ja ialla fall fick jag på mig kläderna och tackat och gick ut igen Det satt en tjej där ute och väntade på sin tur. Hehehe...nu e det din tur, tänkte jag....och jag såg att hon nog suttit där en stund på hennes min.