zippojanice

Man vet att det är höst när man inte svettas i sina vandrarkängor. Idag tog vi och packade en väska med lammfilemackor, en termos med kaffe och varsitt äpple plockat från trädet utanför Martins lägenhet. Tuffade iväg med bilen ut till jättadalen vid billingeberget. Soligt men kallt i vinden. Vi hade bara på oss en tjockare tröja och vandrarkängorna och huttrade lite lätt när vi gick ur bilen. Jättadalen är rakt upp på berget med utsikt över Valleområdet och det blev ju lätt varmt i ullstrumporna efter bara ett par meter. Tjena mittbena vad fint det var väl uppe på toppen! Jag gick ut längst ut på en klippa med stup rakt ner på tre sidor och satte mig. Huh! Fick svindel men jag ville gärna ha den där känslan som stack till i magen och sög och som gjorde att skumma tankar som...tänk om jag skulle hoppa ner...kom över en. Martin tyckte samma sak att... tänk vad ett enda litet felsteg skulle kunna ställa till oreda, och... tänk vad lätt man skulle kunna göra sig av med någon här. Mmm...läskiga tankar.
    
                                 
   
Vi gick vidare in i skogen och hittade en solig plätt med utsikt över hele byggda och smaskade i oss så magen stod åt håll o kanter. Martin halade upp en after eight-paket som vi gått o varit sugna på i omgångar i nu tre veckor men som förblivit oöppnad och hällde på mer kaffe i muggen o sen satt vi o disskuterade huruvida det känns att få upp nerstoppade tomma påsar ur paketet, osv. 


Väl nere och på vägen ut till Skara igen körde vi förbi skylten...egenplock majs. Men det måste vi ju göra! In i Varnhem och ut i majsåkern med en kasse i högsta hugg. Jag föreställer mig utan att berätta för Martin att jag är med i en gammal amerikansk skräckis med majsåkrar och zombiebarn. Plocka plocka hej vilt bara för att det är så kul och gott och hem med en hel påse superbilliga majsar som nu precis avnjutits! Dom var goda as hell! Godare än gott tillochmed!


Ska tillägga att vi tog vägen in till brunnsboängar, gick in i hagen och förbi mysko färska spår tillhörande kor som ingen såg. Martin tyckte kornas bajs var ovanligt färskt och mycket och kommenterade hur dom kissade överallt helt fritt. Vi pratade om kaoletter och jag föreställde mig hur dom sprang på koaletten där ute i hagen. Dååå just som vi gick där i våra tankar såg vi dom...korna. Långt bort bakom träden såg vi deras kroppar smygandes...på lur. Helvändning! Hit men inte längre. Jag gillar INTE kor. Ialla fall inte i samma hage som jag. Knak! Vad var det?? Jag såg mig omkring och föreställde mig en mysko ko på bakbena upprätt med frambena rakt ner utmed kroppen allt för att gömma sig bakom närmsta stam. Dom smyger, tänker jag och ökar takten ut ur hagen med Martin strax efter mig. Det gör vi INTE om. Inte med kor i hagen ialla fall.