zippojanice

Med massa ansträngning så har jag slipat och målat ett fönster...ler. Fint blir det o tid tar det. Men fint blir det.

Jag har varit och köpt bananer...igen. Mums. Och i affären uppstår två fenomen som jag märker av oftare och oftare. Fenomen ett... framför oss i kön ligger en bebis i en vagn. Den ser mig i ögonen och reser sig upp *huh* och börjar skratta! Så fort jag ser på bebisen så skrattar den jättemycket. Är det en bebiskomplott? Har stött på lite bebisar här o var o dom skrattar åt/mot mig. Martin tror att dom tycker jag ser skojig ut...pfft! Skoj kan du vara själv, tänk om jag börjar lipa....det har ju hänt förut...ler i mjugg.

Fenomen två... När vi handlar jag och Martin så blir det ju lite hur som haver vem som packar i påsarna. Jag tycker själv att jag är lite av en mästare på att packa påsar i mataffären. Man har ju liksom packat proffsigt nu i minst 5 år. Sträcker på mig lite. Men när jag packar med Martin så kommer han, efter att ha betalat i kassan och packar ur och om mina påsar! Jag tyckte det var lite bökigt i början men nu har det hänt ganska ofta och till slut har jag liksom gett upp. Jag packar inte påsarna längre utan står lamt och tittar på sakerna som ramlar omkring och på Martin som betalar och packar. Tills idag! Hehehe...jag tar sonika alla saker och packar i påsen hejvilt jätteoproffsigt så den ser ut som en julklappssäck. Martin ska preciiiiis till att packa ur sakerna då jag säger...NEJ!!! Nu går vi. Och han gör som jag säger. Segern är min. Jag ler i smyg även om en liten disskussion uppstår på vägen till bilen om vad som precis hände. Har hopp om mindre organiserat packade påsar i framtiden.