zippojanice

Jag sitter i arbetsrummet nu efter att ha gråtit en rejäl snyftare. (Så att jag till och med hulkade och det kom ljud utan att jag kunde styra det...dom där konstiga ljuden som uppstod.) Jag har insett den stora kärleken till sitt eget barn. Smack sa det i min kropp och det smällde till av känslor som inte gick att styra. Herre min skapare hur ska det då kännas den dagen då liten bebis behagar komma ut så vi får se vem det är som gömmer sig där inne??




Kan den här supersöta overallen som jag fick av mamma idag ha satt igång känslorna?





Är den inte megasöt så säg?!