zippojanice

Ja hallelå vad livet är olika, beroende på hur vilket perspektiv du väljer att se det ifrån. Och hur fel det kan bli när vi bara kan se ur vårt eget perspektiv och hur lätt det då blir att tolka varandra fel. Eller hur? Hur vi då inte kan möta varandra på ett plan med respekt till varandras olikheter i tankesätt och beteendemönster. Då står vi där och kramar om våran tro på att så här är det. Jag ska banne mig stånga pannan blodig för att få fram min bild på det starkare än du kan få fram din bild på hur det är! Så det så. Jag skiter i hur du mår. Eller? Kan det vara så vi beter oss ibland?