Vi har varandra en stund
Idag är en sorglig dag. Eller det beror på hur man ser på saken.
En kompis till M lever inte längre. Och även om jag bara hälsat på henne en gång och bara varit i bakgrunden när vi setts så griper hennes död mig om hjärtat och jag gör mitt yttersta för att inte gråta inför M. Det är ju inte min sorg liksom. Men jag kan inte låta bli att känna med M och hans familj och hans vänner. Och hennes lilla familj med man och barn som tvingas leva vidare utan henne. Och även om jag tror på något mer så måste det ju kännas enormt tomt när hon inte är där längre.
Naturligtvis så börjar vi minnas tillsammans, nära och kära som inte lever längre. Hur det kändes när dom dog. Hur det ligger kvar men inte gör så jätteont längre. Minnen som tar upp smärtan till ytan och gör dom levande igen, men som samtidigt är väldigt vackra när vi ser på helheten. Vad vi faktiskt fick tillsammans med dessa människor.
Så ta hand om varandra när ni har varandra.
En kompis till M lever inte längre. Och även om jag bara hälsat på henne en gång och bara varit i bakgrunden när vi setts så griper hennes död mig om hjärtat och jag gör mitt yttersta för att inte gråta inför M. Det är ju inte min sorg liksom. Men jag kan inte låta bli att känna med M och hans familj och hans vänner. Och hennes lilla familj med man och barn som tvingas leva vidare utan henne. Och även om jag tror på något mer så måste det ju kännas enormt tomt när hon inte är där längre.
Naturligtvis så börjar vi minnas tillsammans, nära och kära som inte lever längre. Hur det kändes när dom dog. Hur det ligger kvar men inte gör så jätteont längre. Minnen som tar upp smärtan till ytan och gör dom levande igen, men som samtidigt är väldigt vackra när vi ser på helheten. Vad vi faktiskt fick tillsammans med dessa människor.
Så ta hand om varandra när ni har varandra.
Kommentarer
Trackback
