zippojanice

Vill berätta om en upplevelse jag hade i morses. Jag satte mig på bussen en mild vintermorgon på Skaras buss-station klockan 07.00. Satte mig inne i väntsalen med samma människor som alltid åker kl. 07.00, på samma plats, på samma bänk. Här i Skara är rutiner ärovärdiga. Åker iväg och känner mig sjukt pigg sjukt tidigt på morgonen. Men då börjas det. Chauffören får för sig att köra volymen på högsta volym på trafikradion. Meeeeen sluuuta! Sååå pigg e jag nog inte. Men då får jag för mig att jag e en typisk svenne o lantig så då försöker jag skita i det, men det går inte för det sätts på en teckno-låt också..kl. 07.00 e det inte min grej riktigt. Beslutar mig för att må bra... så jag pillar lite i väskan o hittar mobil-lurar och fixar igång en lugn underbar Bali-låt och jag susar vidare i livet helt obekymrad av alla trafikgrejor och annat.
Ser att samma människor på samma hållplatser stiger på och vet ni vad??? ALLA hejar på chauffören som är jätte sen. Alla är grymme-trevliga. Och när jag tänker efter så har det varit så hela tiden jag har bott här sedan i november. Fan vad glad jag blir!
Sen mitt i mörkret nära mitt jobb, dvs mellan Axvall och  Varnhem där beckmörkret föddes, tvärnitar bussen. Jag kollar ut och där står det en bil med lyset på. Som vanligt. Och samma tjej går på där, med svarta kläder i beckmörker, som vanligt. Och någon som älskar henne, står med strålkastarljuset på tills hon äntrat bussen, som vanligt. Kunde inte annat än bli väldigt varm om hjärtat och bli ännu gladare. Och varje morgon står det en jättefin häst i ett ute-stall, upp-pimpat med ljus-slingor, och myser på en bondgård precis innan jag ska av bussen och gå in på jobbet. Gillar landet...