zippojanice

Efter maten på jobbet så tar jag hand om vilan för de stora barnen. Jag hade planerat in lite påskpyssel i ateljen och barnen flanerar runt i jakt på inspiration. Rätt vad det är dyker ett gäng mindre småttingar in, nyfikna, i väntan på att bli nerbäddade i sina vagnar. Får styr på kaoset som uppstår o allt e frid o fröj. Tills jag upptäcker bajs-spåren! Örk! Bajs- spåren härstammar från en större klick som sedan går runt i ateljen och jag får snabbt torka med antiseptiskt överallt. Barnen sitter snällt på stolar och jag jagar runt och uppmanar alla att visa tassarna för fröken. Inte en endaste bajsfot. Jag går laget runt en andra gång och tar till lukt-tekniken. Inte någon framgång då heller, men ändå luktar det misstänkt bajs. Jaja en timme senare sätter jag mig i ett annat rum där barnen nu leker och jag reklekterar med min kollega att det var ett underlgt bajs-mysterium detta här jag har ju kollat alla...utom mig själv. Tar av mig min djupt räfflade toffla och där satt det!!! Under och i min toffla! Blä! Så nu har jag iallafall ett par spritade tofflor, allt detta på våffeldagen till ära.