zippojanice

Jag är en trött nu och har inspirationen någon annanstans så jag orkar inte skriva nu egentligen. Ska bara nämna lite om att jag är trött efter en dag med mycket drama på jobbet och privat. Och med min höga stresströskel...inte...ialla fall inte privat utan mycket mycket mer på jobbet så är det koma redan vid 21-tiden. Inte min trött-tid annars. Är tacksam att jag känner denna trötthet ändå. Ett bra tecken på att jag känner av och inte stänger av som jag har en liten tendens till om det blir för mycket känslor som jag inte kan hålla i schack. Jag känner en så stor tacksamhet till min livsstil jag har nu. Lugn. Lycka. Glädje. Självsäkerhet. Går inte att förklara skillnaden i mitt liv. 

Måste få berätta massa saker som händer i mitt liv en annan dag, men nu ligger min vän Malin i sova-över-sängen och småsomnar nästan. Jag sitter här och är kär i Martin och tänker på att ringa honom och sen sova. Men en liten sak kan jag hinna med. Vet ni hur olika bröst kan se ut? Alltså det är ju stor skillnad på våra behag har jag ju sett och fattat sedan mycket länge sedan. Men sova över med en bra vän bjuder på ännu mer insikter. När hon tar av sig bh:n så var jag faktiskt tvungen att att se närmare på saken...(erna). Malin är en fantastisk vän och visst har jag fattat att hon har stora bröst o så innan. Men nu är hon gravid för tredje gången och nu har hon i fjärde månaden ett par 90H...(asså paw riktigt)!
Dom var lite snacket innan hon lade sig ner och nu vet jag en hel del mer om vilken börda det är att gå omkring med. Shit tjena hallå.

Puss och Kram Janice med inte 90H

Vad har Skara och vad har Göteborg? Svåra tankar man ställs inför om man nu skulle få ett erbjudande om jobb här. Jag gillar Båda städerna på sitt sätt, funderar så det krullar sig i hjärnan. I Skara finns familjen- i Göteborg inte. I Skara finns Martin- i Göteborg finns han inte för tillfället. Skara har ett lugn som inte Göteborg har-gillar både och. I Göteborg har jag nästan alla mina viktiga vänner- det har jag inte i Skara. I Göteborg har jag bott och trivits i snart 14 år- i Skara har jag läskiga tonårsminnen. I Göteborg finns det ett stort mångfalld och stor acceptans- det finns det inte lika mycket av i Skara. I Skara finns det ett omhändertagande bland kompis/grannarna som har koll på läget vare sig man vill eller inte- det finns det inte lika mycket av i Göteborg. I Göteborg finns vimmlet som jag älskar- i Skara slipper man stressen vimmlet ibland kan innebära. I Skara finns naturen nära- i Göteborg längre bort med massa folk i. I Göteborg har jag en egen lägenhet snart- i Skara inte. O så där håller jag på. Suck vad svårt. Egentligen ska jag bara sluta fega o testa, kan ju inte hända så där vansinnigt mycket...tror jag. Ler.

Befinner mig i den förtjusande staden Skara och sitter vid köksbordet och tittar på Martin som donar runt och gör en rödvinssås. Ska laga mat om ett par timmar, lamminnerfile...har aldrig prövat på lamm så det ska bli intressant. Här har vi då killen som e kock och ska göra det på riktigt så att säga. Så såsen tar visst sin lilla tid, ( vågar knappt nämna knorrs pås-sås utan att få den där blicken ). Jaja, jag kommer i smyg att göra pås-sås ialla fall...ler...men bara i smyg. Får väll ta och lära mig hur man gör sås utan knorr efter 34 år.
Efter att ha åkt runt här nu på vägarna och filosoferat i lugn o ro och vädrat mina tankar utan stress, så känner jag att det är rätt tid, rätt känsla och hur allt faller på plats så att säga, att pröva på hur det skulle vara att flytta hit igen. No comments thank you! I rest my case. Jag vill ingenting höra. Jag vet att det är många som tycker olika här. Jag känner ett lugn som jag inte känner i Göteborg. Jag blir frestad. Tycker om tanken att våga bryta upp och testa för en gångs skull. Jag är rätt feg annars. Läskigt? Ja! Men what the heck kan hända? Jag ska vara fullt ärlig...jag har tillochmed slängt iväg lite jobbansökningar och dom verkar intresserade. Hjälp. Tänk vad livet kan förändra sig snabbt på bara några dagar, timmar, sekunder.
Igår må ni tro var det Skara light by night. Vi satt och åt räkor och mös och höll på att somna i soffan tidigt då Martin och jag kom på att det var Kareokekväll på bowlinghallen! Hehe, den ska ni bara se säger jag. Vi bestämde oss för att inte vara panchosar så vi gick dit. Martin var mycket skeptisk när han såg hur det var där men gick med på att stanna på en discobowlingsrunda med mig så jag fick se Skaras utbud en fredag-kväll. Jag förlorade i vanlig ordning, men jag skyller på att han fuskade. Vi gick ut till kareoken och baren/dansgolvet. Cheeses vad det var roliga männsikor där...tex "dvärgen"...som inte är dvärg men jävligt kort i rocken...även känd för att kunna smita in bland brudarna i brösthöjd och få dom att dubbelbugga och dra hem dem från krogen lite senare. Eller vad sägs om "guldbodyn" som är en kille som kommer i den fredagsfina stassen tex en guldbody och senare under kvällen byter om till knälång kjol, blus med puffärmar och basker, allt i färgmatchning. Eller så har vi de jättefulla 50åringarna som vinglar runt i bar o dansgolv och sjunger "Eloooooise!!!" så tyget spricker och de blir lite utkastade av den pansionerade vakten som envist finns kvar. Sen på vägen hem, efter en halvtimmes span, möter vi en bil med en snubbe som sitter på motorhuven och håller i sig allt vad han kan i fyllan och gör "ströget". Kan bara säga...underhållande!

Grymt besviken på människor omkring mig som jag trodde jag kände, litade på. Så besviken så jag tappar fattningen. Får fanimej tillbaks den jävla andnödsskiten pga allt mojs. Vänta och se, ni ska få se hur det förhåller sig. Vänta och se. Tro mig. Sanningen kommer alltid fram.

Tack för kommentarer! Ni är fina ni.

Jag skriver mer om livet på söndag.

Ha det bäst! Helgfäst!