zippojanice

Vi brukar lösa melodikrysset på lördagmorgon klockan 10. medans vi käkar lite frukost  knådar vi dom små grå hjärncellerna. Men idag gick det inte som beräknat. Vi sitter i godan ro och första låten spelas..."Jag vill känna att jag lever!" sjunger Helene Sjöholm ur filmen "Så som i himlen"...rankad som en av de bästa filmerna jag sett! Så var det kört. Jag sitter med tårarna rullandes ner på mackan jag skulle äta. När ska dom där tårarna sluta rulla för mista lilla?

Jag sitter i arbetsrummet nu efter att ha gråtit en rejäl snyftare. (Så att jag till och med hulkade och det kom ljud utan att jag kunde styra det...dom där konstiga ljuden som uppstod.) Jag har insett den stora kärleken till sitt eget barn. Smack sa det i min kropp och det smällde till av känslor som inte gick att styra. Herre min skapare hur ska det då kännas den dagen då liten bebis behagar komma ut så vi får se vem det är som gömmer sig där inne??




Kan den här supersöta overallen som jag fick av mamma idag ha satt igång känslorna?





Är den inte megasöt så säg?!

Häromdagen stod våran granne inne på vår trädgård. Hallåååå?! Hallåååå!! ropade han smått hysteriskt. Jag som låg inne och vilade i sovrummet blundade lite hårdare och sov lite räv. Jag tänkte inte gå ut till en galen granne. Det måste ju uppenbarligen vara något man inte vill ta tag i. Jag hörde Martin rassla ut och sen uppstod ivrig disskussion länge, varav jag tänkte att kusten är nog klar och nyfikenheten tog liksom överhand där. Vet ni vad som hade hänt? Jo någon varelse hade grävt en stor grop (enligt dom jättestor) och bajsat en stor jättehög med bajs i den. Och det grannen ville dissutera var om vi hade sett något och vad det möjligen var för djur! Djur som nämndes var ...skogsduvan som krasch-landar varje dag i vårat bärträd (som egentligen är en buske) men som förvildat sig lite....busken alltså. Tänk er en duva som gräver ett hål större än sig själv för att den ska bajsa och sen sätter sig på kanten och lägger en hög större än två duvor. Troligtvis inte va? ... Igelkotten som irrar runt och äter ruttna äpplen. Mmmm den gräver troligen heller inget hål när den ska till att bajsa i storleken stor både på hål och bajs. ...Uteslutet. Grannens eller mammas (?!?) hund. Hahahahaha....ingen kommentar ens. Vi kom till kulmen då grannen stod och darrade av skräck och sa....mullvad! Kan det vara mullvad? Jag tänkte på hur den grävde sig upp, hur den kände att nu måste jag nog bajsa lite och grävde ett stort hål och bajsade och drog utan ett tecken på hål i marken. Det roliga var att han vart skiträdd för mullvadar och tyckte att Martin skulle hålla span i fortsättningen.

En dag alldeles nyss så badade jag och mamms. Vi lyckades med att lägga oss på den megastora badplatsens enda myrbo och plösligt så myllrade filten av små kryp. Mysigt tänkte vi och packade upp våra handdukar. Åh mamms hon slog på stort och hade visst råkat packa sin största handduk hon hade. (se bild) Och sist men inte minst så tog vi med oss våra böcker som vi inte läste en sida ur denna vackra dag.

Jo det är så här att Martin tycker väldigt mycket om att tävla och då speciellt i frågesporter. Så naturligtvis blev han crazy bananas i morse när han hittar en sådan i morgontidningen. Och lika mycket som han tycker att det är toppen tycker jag att dom suger fett minst sagt. Helt plötsligt mot mina protester är vi inne i en tävling som drivs stenhårt vidare av ovanstående. Och jag märker tendenser till fusk som liknar spelen med min lillebror. Minst sagt jätteirriterande. Jag började bli lite sur på riktigt och tänkte fuskar han fuskar jag och läste därför svaren som stod uppochner i tidningen på min sida bordet och svarade lika fuskigt som Martin. Det blev lite läskigt när jag sa åt honom att "jag är INTE med längre" och han maniskt fortsatte att läsa högt, fast nu snabbare...som om det skulle göra någon skillnad!? Erkänn du ville brilljera på mig som satt tvärs över och såg ut som en åskmoln och hade dejavue från familje"roliga" sällskapsspel som jag faktiskt erkänner att jag hatar!

Vaknade och lät M sova ut. Han blev lätt förvirrad när han vaknade långt senare än mig och tyckte att dagen hade gått en bra bit och massa saker kunde ha gjorts. Jag ser det som att man behöver sova ikapp på semestern och ta igen missad sömn och det är ännu viktigare än fix o trix. Alla dom där måstena...kan dom verkligen vara dina allihop? Tänk på den ni. Då kanske livet får lite perspektiv?

Jag tänkte lägga in bilder från konserten men min mobil krånglar...dvs jag har fortfarande lånemobil efter den lilla olyckan. Lovar att fixa det senast ikväll. Ikväll förresten kommer mamms och "papps" och grillar lite. Med vildingen... som alltjämt stryker sig farligt nära tomatplantorna, som jag kallar Ms bebisar. Tomaterna har vuxit från frö sedan början av mars och i och med att M aldrig lyckats få några tomater i sin skörd något år innan är dom vårdade med stoooor kärlek dom små gröna kvisttomaterna. Och det finner Özavilding på något sätt spänning i och nosar med stort intresse i krukorna när hon kommer hit. M pratar allvar med Öza och Öza tittar ömt på M och stryker sen vidare längs plantorna. Kärlek. Älskar min familj så det gör ont ibland.

Bebis är nu lite mer erfaren inom musikens djungel. U2 konseren var naturligtvis grym. Och lilla liten sparkade som en tok de första 4 låtarna sen somnade den eller något tills slutet då den kickade lite igen. Jag hade med mig två kuddar att sitta på och hålla om magen om jag kände behovet. Väldigt rekommederbart om man har foglossning. Brevid mig på raden satt tre gravida tjejer och på väg in såg jag massor med andra magar som var både större o mindre än min. Överhuvud taget kryllade det av bebismagar i Göteborg och Martin reagerade med att undra om det inte är ovanligt mycket tjejer som är gravida i år eller om det bara är vi som ser det mer nu. Ingen aning men det var magar överallt. Barnmorskorna har nog ett o annat o göra.