zippojanice

Kan inte lyfta armarna för träningsvärken som jag fick efter den ihärdiga boxningen i fredags. Gör göront och jag fick precis höra att jag var vek...ler pillemariskt och tänker på hur jag vann över killarna. Moahahaha!

Är tillbaks i Göteborg och det känns piss o pannkaka. Oerhört ensamt och tyst o tomt. Sitter i en väldigt snäll kompis lägenhet, ska bo här i ett par veckor o runt mig har jag massa väskor som är ihop-plock av mitt liv. Skitmysko känsla. Som om det inte funnits något av mitt förra liv innan. Det är borta. På en sekund. Nu har jag ett nytt liv. Det här nya är ovant, småskrajsigt på ett bra sätt, fantastiskt och faktiskt....jättefint. Jag visste att det fanns, men visste inte vägen dit.

I morgon ska jag börja jobba efter fem veckors skön välbehövlig semester. Tillbaks till vardagen. Den som jag vet så väl hur rutinerna fungerar. Älskar mitt jobb. Meeeen....det finns alternativ här också. Det beror på vilka val vi gör i livet och iomed ett stort beslut jag tagit precis så är inget självklart längre. För min del är det inte slut-tänkt. Detta är bara en ny vändning i livet som gör att det kan sluta hur som haver känns det som. Vill bara säga en sak...våga vara ärlig mot dig själv även om det är megaläskigt! Det är otroligt vad det kan hända saker som du inte hade en aning om! Svårt? Ja! Ont? Ja. Värt det? Ja!