Ännu mer ledighet

Idag skulle man börjat arbeta om jag inte hade kommit på den yberbrighta ideen att ta en extra vecka ledigt. Gud vad jag älskar mina braiga ideer så här nu i efterhand! Jag har massor att göra ändå så här nu när man inte bor sambo längre och måste dela boende, byta lägenhet, packa om min väska som är mitt boende några veckor, osv osv i oändlighet. Mycket har skett på kort tid kan det verka, men processen inom mig har varit lång och tydlig. Mycket tydlig om man varit uppmärksam. Allt har sin gräns, min var nådd. Vill inte längre gråta en tyst ensam gråt när ingen ser på.

Så har man ju varit på Europride med massor andra människor som vågade visa sin kärlek trotts rädslan att bli jagad, mobbad, nerslagen, osv, för att de inte är enligt "normen". Fattar knappt allt som hände under en helg. Det var otroligt mycket människor där! Första kvällen efter en kärleksfull konsert inne på prideparken med shlagerfrossa, hamnade vi i ett litet kök med 20 flator och bögar som var allt från poliser till konstnärer. Jag började ranka folk som kvällens fullaste längst, kvällens fullaste snabbast ( själv var jag så skötsam så ) men då kom jag illa kvickt att bli rankad av alla som kvällens outsiders - den enda hetron! Hahaha asgarv!! Ok den bjur jag på! Andra kvällen satt vi inne på en otroligt vacker gård och bara pratade om livet, skrattade och njöt av en dagens i glaset och bara njöt av en varm sommarkväll. Tredje dagen var själva prideparaden! Men då öppnar sig fakstiskt himlen och ner kommer magaregnet allan. Skit i det, vi packar väskan med en flaska egenmekad dagens och den stora regnbågsflaggan och tutar ut för att delta i tåget. Herre min je vilken rys jag får tillomed nu när jag sitter och skriver. Vilken känsla det var att vara där och delta! Rys rys...hujedanemig! Pappa grät av lycka, jag dansade och log tills jag fick kramp i kinderna. Flaggan hade vi över oss som regnskydd. Där gick vi. Pappa och Janne med cowboykläder och jag i mitten insvepta i regnbågsflaggan och folk ställde sig upp och hurrade och applåderade under hela den timtalslånga paraden........snyft vad jag blir känslig....och dom fick för en dag känna sig "normala" och stolta för att dom är dom och att det räcker!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0