zippojanice

Har funderat på vad som är viktigt för mig. Som liten och på vägen hit där jag är nu. Det viktigaste, hela vägen från barndom till nu, har varit lycka. Och vad är då lycka? För mig är det att se världen med nya ögon. Dvs inte ta någon eller någonting för givet. Inte sluta leva, leka, uppleva. Att leva i nuet och njuta av det lilla. Bara det, inget mer. Och det är det jag som styr själv över. Ingen annan. Går inte att skylla ifrån mig.



När jag var liten
var världen hemlig
ströddes stjärnglans över natten
och drömmar var verkliga


När jag var liten
var min lekstuga ett slott
trappan ett fall med vatten
och inga tankar märkliga


Nu när jag är större
är världen inte samma
natten fylls med drömmar
och inte är de verkliga


Nu när jag är större
är lekstugan ett minne blott
trappan lång som katten
och tankar jag bemöts av kan
tyckas lite märkliga


Janice nov-03.