zippojanice

Igår var vi ju som sagt vid travet. Väl framme så kom solen och värmen och det blev stekhett redan vid parkeringen på väg in. Går in med tusentals andra vana travare och känner en sorts overklighetskänsla. Som twilight zone. Alla vimlar överallt och när man kommer ut vid banan slås ialla fall jag av hur luttrade alla var. Dom satt där i långa rader med sina brassestolar, parasoller, små bord och kylboxarna fyllda med kall öl och käk. Nykterhetsgraden var inte så hög utan mer oktoberfestkänslan. Det fanns massor att titta på så jag glömde bort själva hästarna ett tag men hade på känn att nr 3 skulle vinna nästa lopp. Vågade och kunde inte riktigt hur man satsade så jag sket i det och såklart vann nr 3. jaja..skit i det. Gick runt, spanade, snackade med folk som vi inte kände, spanade lite mer och njöt.

På väg hem ringer min kusin och vi spontanbesöker dom. Vädret var fint denna gången så vi sitter ute och får fika i finservisen. Såklart börjar regnmolnen hopa sig efter ett par timmar så vi går in och sätter oss i finrummet och hinner prata o lära känna varandra...äntligen. Finner massor av likheter och jag är superglad när vi åker hem därifrån att jag vågade ta upp kontaktern igen.