zippojanice

Jag är rörd över bevakningen av 80-tals nostalgin. Fína ni håller precis på att ta rekord på antal besökande på sidan en dag som denna. Och tack alla igen för kommentarer och uppbackning!

Känns som om tjänsten, dvs vikariatet i Varnhem, är klart redan. Som om jag ska visa min nuna och oka att jag hänger på. Och det är självklart att jag hänger på känns det som. Det är ingen jobb-prestation jag är ute efter här, utan av rent  personligt ärende så att säga. Jag vill pröva att bo i Skara, med Martin. Det känns bra att leva så här. Känner mig hel och lugn.