zippojanice

Jaha ja...sitter o filosoferar om bebis och är rätt svajjig i humöret. Oroar mig fast jag inte behöver. Längtar fast det är rätt dumt för den kommer ju inte tidigare för det. Vill veta hur det ska gå fast det inte är möjligt. Håller jag på att bli en sån där hönsmamma som jag ABSOLUT inte skulle bli. Jag satt heligt och lovade mig detta innan jag var gravid. Hönsmamma-grejen är inte jag, no way! Ve och fasa....tänk om jag just i detta nu förvandlas utan att lägga märke till det själv?